Den kan stå med lång näsa

Däggdjur och fåglar håller en kroppstemperatur som är högre än omgivningens. När luften strömmar in och ut, bildas en temperaturgradient längs med luftvägarna. Den enpuckliga kamelen eller dromedaren Camelus dromedarius återvinner mycket effektivt vatten i sin långa majestätiska nos. Kondensation innebär att gasformig vattenånga blir flytande vatten.

Detta innebär att väggarnas temperatur är lägst närmast näsborrarna och ökar ju längre bort från näsborrarna man kommer. Den överflödiga vattenångan kondenseras på luftvägarnas väggar.

räcka lång näsa åt - Wiktionary

Luften som når lungorna har då en temperatur på cirka 37 °C och är mättad på vattenånga. En lång näsa må ses som ett skönhetsfel. Dessutom avdunstar vatten från de övre luftvägarnas väggar, till dess att inandningsluften har blivit mättad på vattenånga. Men ofta är det faktiskt en fördel att näsan är lång. Det är framför allt näshålorna som fungerar som vattenväxlare.

Då kondenseras överflödig vattenånga från luften i form av vattendroppar, ända till dess att luften har nått sin mättnadskoncentration av vattenånga vid rådande temperatur. Detta betyder att temperaturen närmast näsborrarna blir lägre, än den annars skulle bli. Ju varmare luften är, ju mer vattenånga rymmer den. Varm luft har, med andra ord, en högre mättnadskoncentration för vattenånga än kall. Då återvinns kroppsvärme.

Molnet, som uppkommer när man andas ut, är små vattendroppar som bildats genom kondensation av vattenånga i den kalla luften. Då får den utandade mättade luften en lägre temperatur och därmed en lägre vattenhalt. Den långa nosen hos många däggdjur förhindrar vattenförluster vid andningen.

Besked

Men låt oss börja med en inandning. Detta vatten är naturligtvis förlorat för oss. Vi har alla sett hur det bildas vattendroppar på en kall fönsterruta, när rutan kyler luften intill den. Då nås den högsta möjliga halten av gasformigt vatten, det vill säga vattenånga. Luften värms alltså successivt under inandningen och avkyls också successivt under utandningen, tills dess att den lämnar näsborrarna.

Många djur har värmeväxlare i rummet med värmetranport från artärer till vener. Eftersom luftvägsväggarna förlorar värme till luften, blir de kallare. Och det gör faktiskt människans näsa också, fast inte lika mycket.

På vintern kan vi människor iaktta kondensation också när luften lämnat näsan. Under utandningen kyls den varma mättade luften av de kalla väggarna i de övre luftvägarna.

Eller hur badrumsspegeln immar igen när vi duschar. Om, å andra sidan, värmeväxlare och vattenväxlare helt hade saknats, hade utandningsluftens temperatur blivit lika med kroppstemperaturen och dess vatteninnehåll mycket högt. Om varm och mättad luft kyls, blir den övermättad på vattenånga. Vatten återvinnes alltså och vattenförlusterna via utandningsluften minskar.

Därmed sparas både värme och vatten.

stå med lång näsa Korsord Synonym

Därför kyls de övre luftvägarnas väggar också av att vatten avdunstar från dem. Luft kan ta upp avdunstat vatten tills den är mättad på vattenånga. Återvinningen av vatten blir mycket effektivare genom att de övre luftvägarna fungerar som en vattenväxlare i tiden enligt den så kallade motströmsprincipen. Eftersom deras utandningsluft är mättad på vattenånga och varmare än omgivningen, förlorar de både vatten och värme med den luft de andas ut.

Den kylda luften blir övermättad på vattenånga. Hos vissa ökenlevande djur kan utandningsluften ha nästan samma temperatur som luften i omgivningen. Om temperaturgradienten löper över ett längre avstånd längs med luftvägarna, blir avkylningen effektivare och temperaturen närmast näsborrarna lägre.

Sval luft andas in och värms till kroppstemperatur på vägen till lungorna. När vatten avdunstar förbrukas värme. Läs om sådana värmeväxlare hos hundar på en annan sida.