Vilka djur trivs på savannen

Savannadjur

I övrigt finner man galleriskogar, låglandsskog med myrrabuskar Commiphora och gråhårsakacia Acacia gerrardii och höglandsskog med rödtornsakacia Acacia lahai och vitbarksakacia Acacia seyal. Då börjar de återtåget till grässavannerna, och därmed avslutas ett års vandringscykel.

Det finns omkring 30 arter herbivorer och 13 arter stora rovdjur. Savannekosystemet har uppstått genom miljoner års samutveckling mellan gräs och gräsätatare, och under påverkan av bränder. Ett likartat men inte identiskt flyttningsmönster har även zebra och thomsongasell. Det man i första hand förknippar Serengeti med är de stora, öppna grässavannerna där stora flockar av gräsätande hovdjur drar fram.

Namnet Serengeti stammar från maasaiernas 'siringet', vilket ungefär betyder 'ett utvidgat område'. Födobehovet tycks vara den största orsaken till att vissa djur vandrar från en plats till en annan. Gnu och zebra äter nästan enbart gräs, men av olika kvalitet.

Djur på savannen med horn

I norr sticker utspridda granitkullar, kopjes, upp bland ställvis tät skog, och längst i väster finns vidsträckta lövskogar och svarta lerslätter. Gnuer kommer därefter i betessuccessionen och förser sig med de något bättre delarna av gräset som zebrorna inte betat av. När betet återkommer blir det genast en selektion för mindre arter, och därmed en betydligt större variation av antalet arter.

Enbart antalet gräsätare, herbivorer, kan uppgå till cirka 2,5 miljoner individer. Dessutom hittar man även bäckar, sjöar och berg, vilket, allt sammantaget medför att viltrikedomen är stor och mångformad. När huvudmassan av gnuer startat sin vandring mot väster i maj förflyttar de sig från savannen med kort gräs till buskområden i norr och i väster där det finns permanent vatten. Här lämnas det oaptitliga, drygt meterhöga trådgräset i fred, och det kan se ut som om det är det dominerande gräset efter det att de stora hjordarna gått fram här och ätit de bättre smakande gräsen.

Däggdjur dominerar faunan. Två huvudförutsättningar krävs för att det skall bildas savann.

Gräsen har nämligen en unik förmåga att växa ut igen och grena sig från skottbasen via tillväxtvävnader, så kallade interkalära meristem, när de skadats eller betats av. Skulle till exempel antalet gräsätare minska drastiskt, och därmed även avbetningen, skulle området snabbt komma att domineras av ett litet antal arter som snabbt kan växa sig stora, det vill säga det skulle bli skog.

Från november till januari, mestadels beroende på när de 'korta' regnen börjar, rör sig den huvudsakliga djurmassan österut och västerut i maj i slutet av de 'långa' regnen. Thomsongasell däremot äter förutom gräs gärna dikotyledoner, tvåhjärtbladiga växter, och då särskilt proteinrika frukter. Den definitiva starten av det stora uppbrottet kommer snabbt, och kan orsakas av en plötslig väderförändring som till exempel en kraftig regnstorm.

Här hittar man den största koncentrationen av savannlevande djur i hela Afrika, och kanske även i hela världen. Dessutom är eld en viktig faktor, men den är mer oförutsägbar. När gräsen betas regelbundet stimuleras de till ny tillväxt, vilket medför att vi har detta gräshav i Serengeti. Den ena är att det skall vara ett varmt klimat året om med en eller två torrperioder.

Här sker den världsberömda vandringen av framför allt vitskäggig gnu från savannen till buskområdet i norr. Men det finns även andra naturtyper. I mångfalden av gräsätare, bara för att nämna några få, finns gnu, zebra, olika gaseller, topi, elefant, buffel, giraff och kongoni. I själva verket är det kontinuerliga förflyttningar, så kallade minimigrationer, under hela året, men vid två iögonenfallande tillfällen rör sig merparten av djuren öster- respektive västerut.

Det är i de södra delarna man finner savannerna som kan delas in i tre olika typer:. Det mest framträdande och berömda inslaget i Serengeti är dess fauna. Det mest spektakulära, och världsberömda skådespelet är dock migrationen, vandringen av herbivorer, och då främst vitskäggig gnu som just nu i Serengeti har en populationsstorlek av cirka 1,5 miljoner individer.

I centrala delen kommer akaciasavannen med paraplyakacia och knappt 40 andra akaciaarter in i bilden. Serengeti nationalpark i Tanzania är ett av världens mest unika naturområden. Serengeti är också berömt för sitt fågelliv, och drygt arter har observerats. Den andra andra är att det skall finnas fleråriga gräs. Här stannar de under de närmaste fem månaderna tills de 'korta' regnen börjar.

I Serengeti hittar man en stor mångfald av framför allt däggdjur som gnu, giraff och buffel. Zebror tolererar gräs av den sämsta och grövsta kvaliteten, och är därför den första av de tre arterna som intar ett område med högt gräs. För att savann ska kunna skapas krävs ett varmt klimat med torrperioder. Som alla ekosystem är även detta föränderligt.